Intervjuer

Så vilka är då vi som utgör det här nätverket?

Vi är undersköterskor, chefer, forskare, butiksbiträden, fjällbönder och äventyrare. Vi är födda i Härjedalen och inflyttade. Vi är unga och äldre. Vi är nya på klimatfrågan och rutinerade. En brokig skara personer helt enkelt. Dock med det gemensamt att vi har ett genuint intresse för hållbarhet, och en innerlig önskan om att vi ska hitta sätt att ännu bättre värna vår planet. Vi kan göra skillnad för jorden var för sig men tillsammans kan vi flytta berg.

Läs gärna intervjuerna som publiceras varje vecka, där nätverks-medlemmar presenterar sig själva och berättar om sitt intresse för klimat och miljö.

Välkommen att inspireras!

Tom-Oliver Hedvall (dec. -21) Funäsdalen/Åre – skidåkare


Erika Enckell (dec. -21) Medskogen – bonde med fjällkor


Karin Kers (dec. -21) Sveg – lärare i samhällskunskap på gymnasiet i Sveg


Maja Palm (jan -22) Ljusnedal – jobbar på Nya Jonssons Konditori & Bageri i Funäsdalen


Anna-Carin Zidek (jan -22) Lillhärdal – tränare i längdskidåkning och skidskytte på skidgymnasiet 


Katarina Tutturen (jan -22) Funäsdalen – massageterapeut


Johan Hjort (jan. -22) Ljusnedal – hotellägare


Mari Hermansen (febr. -22) Funäsdalen – undersköterska


Kajsa Skinnars (febr. -22) Bruksvallarna – snart studerande


Manuela Ramirez (febr. -22) Lofsdalen – frisör med certifierad Grön Salong


Elin Ekbland (febr. -22) Funäsdalen – lärare i Svenska, matte och engelska


Anja Fjellgren Welkeapää (mars. -22) Mittådalen – jägmästare och renskötare


Niclas Ohlslöf (mars -22) Funäsdalen – ansvarig för hållbarhetsfrågor på Ramundberget


Nancy Persson (mars -22) Bruksvallarna – arbetar på förskola


Åsa Blanc (mars -22) Funäsdalen/Vaxholm – arbetar med ekonomi och marknadsföring


Klara Logård (april -22) Funäsdalen/Umeå – studerar skogsvetenskap


Jaden Devine (april -22) Bruksvallarna – arbetar med underhåll och logistik på HärjeBrygg


Malin och Joni Lidberg (april -22) Flon – byggnadsinspektör/timmerman


Rebecka Ragnarsson (april  -22) Ljusnedal – förskollärare


Anneli Lundemo (maj -22) Bruksvallarna – lärare i idrott, matematik och NO


Cecilia Norberg (maj -22) Sveg – koncernchef i Härjeåns och VD i Fyrfasen energi


Anna Krång (maj -22) Olingdal – hantverkslärare på folkhögskola


Isak Stoddard (maj -22) Uppsala/Flåten (Funäsdalen) – doktorand på Uppsala universitet med fokus på klimatfrågor


Stefan och Ellika (juni -22) Ljusnedal – driver Butik Flava och Storhagen


Bobo Bäckström (juni -22) Funäsdalen – lärarstudent


Malin Hagberg (juli -22) Vivallen – jobbar i skid- och cykelpatrull


Intervju och text av Katarina Tutturen.

Alla intervjuer

“Jag brukar ta in en ny sak per år för att verkligen göra ett ärligt försök”

Malin Hagberg, bor i Vivallen och jobbar i skid- och cykelpatrull Tänndalen

Varför gick du med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Jag har ett engagemang för klimat, natur och miljö. Så jag gick med så fort jag flyttade hit och fick veta om att gruppen fanns. Det är toppen att det finns möjlighet att få information, inspiration och dras med i andras engagemang och initiativ.

Hållbarhet är ett brett område och var känner du att du har ditt största engagemang?

Det är klimatfrågan som är allra viktigast för mig. Jag har också en stor kärlek för djur och natur, skogen och den biologiska mångfalden.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Att kunna resa till turistorterna med tåg hade ju varit fint. Jag vet också att många sitter ensamma i bil till jobb flera mil om dagen. Där har vi något vi kan förbättra, kanske med någon typ av organiserad samåkning eller kollektivtrafik.

Jag hade gärna sett att vi satsade på förnyelsebar energi och bränsle. Dels genom att göra det tillgängligt men också att kommunen, skidanläggningar och andra företag vågade satsa på till exempel eldrivna skotrar.

Pistmaskiner och andra stora maskiner som hjullastare, grävmaskiner kan drivas på förnyelsebar diesel eller kanske till och med el.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?

Jag försöker ändra mina vanor och jag brukar ta in en ny sak per år för att verkligen göra ett ärligt försök. Ett år gick jag igenom alla städ- och hygienartiklar och tog bort mycket eller bytte till så naturliga och miljövänliga alternativ som möjligt. Ett annat år bestämde jag mig för att bli vegan och det har jag fortsatt med. Samma sak är det med flyg, det färdsättet har jag slutat med helt så numera reser jag med tåg så långt det är möjligt. Ett år köpte jag inget nyproducerat utan bara begagnat och det förändrade verkligen mina shoppingvanor så det kan jag rekommendera. Förra året skaffade jag en bokashikompost och det har blivit till jord som jag nu kan använda till sommarens odlingar.

I år blev en lite annorlunda år där varje månad har fått en egen mindre utmaning som jag och sambon gör tillsammans. Man har många småsaker man gör i vardagen som lätt borde gå att ändra på om man bara bestämde sig. Det behövs inte ett år för att ändra på en onödig vana. Man behöver bara en liten knuff. Det kan vara att sluta diska under rinnande vatten, att göra slut på ”slattar” som blir stående längst bak i skafferiet eller att bli bättre på att frosta av frysen.

“Det känns viktigt att engagera de unga som växer upp”

Bobo Bäckström, lärarstudent som bor i Funäsdalen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för Hållbarhet i Härjedalen?

Jag och min familj lärde känna Åsa och hennes familj privat, vi flyttade hit till Funäsdalen nästan samtidigt för ungefär 4 år sedan. När Åsa berättade om nätverket tyckte vi det var intressant och var med på det första mötet på bageriet Hemma hos Ediths. Mitt engagemang i nätverket går upp och ner beroende på studier och familjeliv. 

Innan pandemin anordnade nätverket många intressanta aktiviteter och det var ett bra sätt att lära känna nya människor här i byn. Förhoppningsvis blir det mer aktiviteter framöver.

Vad engagerar dig mest kring hållbarhet?

Just nu i och med min utbildning till grundskolelärare känns det viktigt att engagera de unga som växer upp. Jag tror vi har stora möjligheter att samtala om och diskutera hållbarhet med dem. Jag funderar mycket på hur jag som framtida lärare kan implementera hållbarhet i skolan och inom de olika ämnena. Hållbarhet är inskrivet i läroplanen och ska därför kopplas till undervisningen men det är inget lätt område att närma sig eftersom det inte finns några absoluta sanningar. Så här handlar det om att lära barnen att diskutera och resonera kring hållbarhet så att de gör de hållbar val de kan göra nu och i framtiden.

Hur skulle ditt hållbara Härjedalen se ut?

Jag skulle vilja att många fler hade större kunskap om hållbarhet och därför gjorde fler medvetet val i fler situationer. Ta bilkörning som exempel. Jag är fullt medveten om att de flesta av oss då och då behöva köra bil men med hjälp av lite mer kunskap och ett aktivt handlande kan vi använda bilar vid de tillfällen när de behövs och inte bara av gammal vana. Jag tror vi tar många ohållbara beslut antingen för att vi inte vet att de är dåliga eller bara för att vi alltid har gjort på ett sätt.

Jag är också medlem i Funäsdalens IF styrelse och just nu har vi läst, diskuterat och lämnat in synpunkter på den Fördjupade översiktsplanen för Funäsdalen och Ljusnedal. Vi är rädda för att den tänkta exploateringen av främst Röstberget kommer att drabba invånarna här i Funäsdalen. Om planen går igenom blir det svårare för oss i föreningen att bedriva våra träningar och befolkningen kommer att förlora en del av möjligheten till rörelse och rekreation uppe på Röstberget. Detta tror vi på sikt kommer att försämra folkhälsan i Härjedalen.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?

Det är små saker i vardagen som de allra flesta gör – konsumerar med eftertanke, handlar ekologiskt, sopsorterar och så vidare. Vi har också valt att använda bilen så lite som möjligt och en vinter ställde vi av bilen för att se om det var möjligt att klara sig utan den och det var det. Sådant kan säkert inspirera andra. Jag hoppas även framöver att agera hållbart genom att undervisa om ämnet för mina framtida elever.

“Korna håller landskapet öppet och gynnar den biologiska mångfalden”

Ellika Nilsson och Stefan Dahlsten, bor i Ljusnedal och driver Butik Flava och Storhagen.

Hur kom det sig att ni gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Vi tycker Nätverket var ett väldigt bra initiativ. Genom det får vi ta del av andras perspektiv och lära oss mycket nytt. På något sätt är slutmålet detsamma men vägen dit ser olika ut beroende på vad man gör, när och hur man har möjlighet att göra det.

Vad brinner ni särskilt för?

Vår verksamhet, det vill säga att vara köttproducenter, ifrågasätts av många. För oss är det då viktigt att jobba med så hållbar produktion som möjligt, att sprida kunskap om matproduktion och om vikten av att det finns betande djur. Vi brinner också för att vi ska bli bättre på att ta tillvara mera av hela djuret. Många vet tyvärr bara hur de tillreder ”finbitarna”. Som regel säljer vi bara halv och kvarts kalv, då får våra kunder lära sig nya recept och nya sätt att laga mat. Vi tycker det är bättre att äta mindre kött men med högre kvalitet, ekologiskt och helst närproducerat.

Vi producerar ekologiskt nötkött och har som mest omkring 200 djur av raserna Black Angus och Belted Galloway. På sommaren betar djuren i mindre grupper på sju olika ställen varav på några fäbodar. En grupp betar i Hamras naturreservat och det är en insats för biologisk mångfald. Utan kornas betande skulle markerna växa igen och många växter, framför allt orkidéer, försvinna.

Allt foder för vintern producerar vi själva på åkrar i Ljusnedal och Funäsdalen, allt ekologiskt. Vi använder i dagsläget traktorer som går på diesel för att det inte finns något annat ekonomiskt försvarbart alternativ just nu. Men så klart håller vi koll på utvecklingen och byter gärna så snart det finns mer hållbara alternativ.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Alla vi som bor här skulle behöva bli mer medvetna om att äta närproducerat, närodlat och efter säsong. Potatis och lokalt kött är kanske ett klokare val än grönsaker och baljväxter som rest lång väg för att hamna i butikshyllorna. 

Utifrån vår verksamhet skulle ett lokalt slakteri spara både tid och transporter. Som det är nu måste vi skicka djuren till Hammerdal eller till Delsbo, sedan transporteras köttet tillbaka i lådor. Att kunna ha ett slakteri på gården vore det allra bästa men det är så hårda och kostsamma regler kring slakt att det inte blir lönsamt. Vi hade höns ett tag och en av restaurangerna i Funäsdalen ville gärna köpa våra ägg, men återigen så är mathantering så omgivet av regler att det helt enkelt inte gick att få till någon lösning. Och så är det ofta – att ekologi och ekonomi ligger för långt ifrån varandra. 

Vi som bor här behöver också bli bättre på att handla och agera lokalt. Efterfråga vad du saknar, ställ krav på pris och ifrågasätt var produkterna kommer ifrån, annars blir de lokala butikerna och restaurangerna bara till för turister och det är inte hållbart. Till Flava kommer exempelvis lådor fullpackade med kläder och det är ju klokare än att ett eller ett par plagg i taget beställs online och transporteras i en kartong eller en påse, för att i värsta fall skickas tillbaka igen. Vi måste också bli bättre på att planera inköp och hushålla med det som finns, nu förväntar vi oss alltid att allt ska kunna fyllas på nästa dag. 

Hur agerar ni hållbart på det personliga planet?

Kort sagt så försöker vi göra medvetna val så långt det är möjligt. Vi odlar potatis på Röstberget, vi har vårt eget kött och Stefan jagar älg. Vi handlar ekologiskt och lokalt, källsorterar och lagar mycket egen mat. Vi försöker samåka och koordinera bilåkandet så att det blir så lite som möjligt. Det vi behöver bli bättre på är till exempel att reparera mera, ta kortare duschar och odla mera grönt, där står nätverket för mycket inspiration och bra tips.

Sedan ställer vi oss frågan allt oftare hur mycket ska vi ha tillgång till bara för nöjes skull? Är det verkligen nödvändigt att göra kanonsnö redan i oktober för att kunna erbjuda tidig, belyst skidåkning, med liftar som drar ström och maskiner för underhåll? Är det inte bättre att kommunicera hur fantastiskt vårskidåkningen är? Likaså skoteråkning, restauranger, dignande butikshyllor och mycket annan lyx vi tar för givet. Men vad är vi beredda att ge upp?

“ Vi behöver uppskatta meningsskiljaktigheter i syfte att förstå varandra och hitta vägar framåt”

Isak Stoddard, doktorand vid Uppsala Universitet med fokus på klimat- och energifrågor. Bor i Uppsala och har varit mycket i Funäsdalen eftersom familjen har en stuga på Flåten sedan länge.

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Jag och min sambo Ingrid bodde på Flåten 2018-2019 och ungefär då föddes nätverket vill jag minnas. Vi sökte oss till sammanhang där vi hittade personer med liknande intressen och Hemma hos Edith var en viktig knutpunkt och mötesplats. Nätverket anordnade en av de tidigaste träffarna där på kaféet, och jag blev tillfrågad att berätta lite kort om min forskning. Vi anordnade också en dag för nätverksmedlemmarna uppe på Flåten med matlagning utomhus och ett utforskande av vilda växter vid trädgränsen. Nätverket växte snabbt där i början och det var kul att så många tänkte på och engagerade sig i hållbarhet.

Vad engagerar dig mest kring hållbarhet?

Att värna om naturen och människan. Jag gör ingen skillnad på natur och människa utan ser människan som en del av naturen. Hela livet har jag haft ett engagemang för allt levande här på jorden. En annan drivkraft är orättvisor mellan människor. Jag försöker ständigt kultivera mitt förhållande till naturen och andra människor i mitt liv – och försöker lära mig av de misstag jag onekligen fortsätter att göra.

En annan sak som är viktig för mig är att inte sätta etikett på människor som att en del exempelvis är klimatförnekare. När den etiketten är satt finns en risk att samtalet tar slut. Jag gör mitt bästa för att istället möta och förstå dem som har åsikter som skiljer sig från mina. Vi behöver uppskatta meningsskiljaktigheter i syfte att förstå varandra och hitta vägar framåt. Ta till exempel målsättningen att bli fossilfria. Att uppnå ett fossilfritt samhälle är en stor utmaning i sig men behöver även förstås som en ambition som både kan förbättra eller försämra andra sociala och ekologiska trender i samhället, beroende på hur det görs.  

Hur skulle ditt hållbara Härjedalen se ut?

Först och främst vill jag säga att jag har ett visst utifrånperspektiv. Jag känner mig dock mer hemma i Funäsdalen än i Uppsala. I min forskning ligger ofta fokus på globala frågor men allt utspelar sig ju egentligen lokalt. Det första jag tänker på är att många av oss har gjort oss mer eller mindre beroende av aktiviteter och levnadsvanor som får negativa ekologiska konsekvenser. När ny teknik kommer är det oftast bara några få som har råd att ta den till sig. Efter hand blir tekniken billigare och fler kan anamma den. Tekniken blir normaliserad och ofta är det teknik som innebär att de med tillgång till tekniken kan göra saker mycket snabbare eller oftare än tidigare. Snabbhet och att effektivisera allt och alla har blivit till ett slags budord som är svårt att ifrågasätta, även när det leder till exempelvis utbrändhet, växande sociala klyftor eller ökad konsumtion av varor med negativa ekologiska konsekvenser. Det samma gäller för klimatarbetet där det upprepas om och om igen att vi måste öka takten. Men tänk vad som kan hända om vi väljer att sakta ner våra liv? En tiondel av jordens befolkning står för hälften av utsläppen och om den tiondelen, som rätt många av oss ingår i, ändrade sin livsstil skulle mycket hända. Det finns en nigeriansk poet och filosof, Bayo Akomolafe, som sagt något i stil med: Situationen är akut. Låt oss sakta ner.

Motsättningar finns och det behöver finnas en öppen diskussion om hur utvecklingen av Funäsfjällen ska se ut och vilka turister som ska attraheras. Det här finns det såklart olika åsikter kring. Min uppfattning är att många, liksom jag, vill behålla den jordnära identiteten i Funäsfjällen och inte försöka efterlikna exempelvis Åre och Vemdalen. Under det året som vi bodde på Flåten fick vi bra kontakt med många bybor och blev mycket glada över den stora öppenhet och nyfikenhet som vi blev mötta med. Så även om det finns olika syn i olika frågor så hoppas jag att det fortsatt finns ett bra klimat för diskussion.

“I första hand gäller det att dra ner på konsumtionen och måste jag konsumera så ska det vara på ett så hållbart sätt som möjligt”

Anna Krång, bor i Olingdal och är hantverkslärare på Bäckedals Folkhögskola

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Ända sedan jag var barn har jag haft ett miljöintresse och med åren har det blivit större. När man är med i ett nätverk så kan man bli peppad och både ge och få inspiration. Ursprungligen är jag från Mora och har inte bott här så länge så nätverket verkade vara ett roligt sätt att lära känna nya människor.

Vad brinner du särskilt för?

Textil är det som engagerar mig mest och som jag har fördjupat mig i. Textilindustrin är en av de skitigaste industrierna och vetskapen om det har fört med sig att jag sällan köper nya kläder eller textilier. Det finns sådana enorma mängder textilier att vi egentligen inte behöver köpa nytt. Om jag verkligen måste köpa nytt så ska det vara ekologiskt eller återvunnet.

I första hand gäller det att dra ner på konsumtionen och måste jag konsumera så ska det vara på ett så hållbart sätt som möjligt.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Jag skulle vilja se en omställning av skogsbruket från kalavverkningar till plockhuggningar så att den biologiska mångfalden värnas. Det skogsbruk som bedrivs idag, det vill säga trädplanteringar, skapar monokulturer med låg motståndskraft vid exempelvis bränder eller stormar. I blandskogar med både barr- och lövträd skulle inte skogsbränder sprida sig på samma sätt som de gjorde sommaren 2018 i och omkring Härjedalen.

Om fler handlade lokalproducerat kött så skulle fler kunna satsa på småskalig djurhållning. Lokalproducerat kött är betydligt enklare att erbjuda än exempelvis lokalodlat.

Kollektivtrafiken borde också kunna bli bättre för oss som bor i Härjedalen men också för turister så att de kan lämna bilen i större utsträckning. Mer trafik på Inlandsbanan skulle jag också vilja se.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?

Vi är småbrukare med getter, köttkaniner, höns och gäss. Odlingarna är påbörjande och under uppbyggnad. Den mat vi köper är ekologisk och när- eller svenskproducerad i så stor utsträckning som möjligt. Sedan försöker jag hitta mer ekologiskt än bara mat och kläder. Leksaker ska vara ekologiska eller giftfria.  Många produkter har miljöcertifieringar av olika slag och jag försöker läsa på vad de står för inför eventuella köp. Det finns mer ekologiska varor än vi kanske tror, mina glasögon är till exempel ekologiska. Men det viktigaste är som sagt att dra ner på konsumtionen. Jag försöker att bara köpa saker vi verkligen behöver. Om något går sönder försöker jag laga det och om det inte går försöker jag hitta begagnat i första hand

“Energiomställningen kommer inte att gå obemärkt förbi och kommer att innebära förändringar för alla på ett eller annat sätt”

Cecilia Norberg, bor i Sveg spenderar gärna sin fritid i Ljusnedal och är koncernchef i Härjeåns och VD i Fyrfasen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Hållbarhet är något som intresserar mig väldigt mycket och framför allt då målet om nettonollutsläpp och därmed att rädda planeten från ytterligare uppvärmning. För att lyckas med det krävs arbete på alla nivåer, globalt och lokalt. Då är det fantastiskt att det finns ett så starkt nätverk som verkar för hållbarhet i Härjedalen. Det hjälper mig att hålla mig uppdaterad och jag engagerar mig i den mån jag kan. Bland annat har jag föreläst om hållbar energi, ett ämne som på intet sätt är konfliktfritt men kul och viktigt att prata om.

Nätverkets syfte är superviktigt och jag är så glad över att detta outtröttliga nätverk finns och verkar här i Härjedalen. Vi är inte många som bor i kommunen men tänk att det finns så många fantastiska människor som är engagerade och verkar för den här frågan i stort och smått.

Vad brinner du särskilt för?

Energifrågan är den som engagerar mig mest och det engagemanget och kunnandet lämnar jag inte kvar på kontoret. Omställningen från fossilt till el är oundviklig. Idag förbrukas runt 150 TWh per år i Sverige och prognosen är att förbrukningen kommer att fördubblas till 300 TWh per år till 2045. Så hur vi ska klara det fördubblade behovet av el är den frågan som engagerar mig mest. Kanske borde man inte låta serverhallar få så stora elskatterabatter exempelvis, de genererar minimalt med jobb men förbrukar massor med el.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Utifrån mitt engagemang i energiomställningen så skulle jag vilja se ett utbyggt laddnätverk för såväl tunga transporter som personbilar. Väldigt mycket elproduktion sker i norra Sverige och jag skulle vilja se att energiintensiva industrier i större utsträckning väljer att placera verksamheten där kraften finns. Men här är mycket på gång och jag hoppas att den utvecklingen fortsätter.

Järnvägen borde kunna användas mer och året om oavsett om det är godstransporter, persontransporter eller transport av vätgas. Vätgas kan lagra el och där ser jag ett utvecklingsområde, speciellt i delar av landet där det sker stor produktion av el men kanske inte lika stor konsumtion.

Energifrågan omges av målkonflikter och många tycker till exempel att vindkraft är bra så länge den inte syns från ditt hus eller där du tillbringar din fritid. Så då kan man fråga sig var vindkraften egentligen ska placeras? Energiomställningen kommer inte kunna gå obemärkt förbi, det behövs ju en rad olika åtgärder och kommer att innebära förändringar för alla.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?

I det mesta så försöker jag att tänka medvetet. Att konsumera så lite som möjligt är viktigt och en av de förändringar som alla måste ta till sig av. Jag frågar var produkter är producerade och helst ska de vara producerade i Sverige. Hela 98 procent av elproduktionen i Sverige är fossilfri. Det innebär inte att vi ska vara nöjda utan vi måste fortsätta vara bra, fortsätta utvecklas och inspirera andra länder. Och framför allt undvika att köpa prylar från länder där det är högst sannolikt att tillverkningen sker med kolkraft för att därefter transporteras runt halva jorden.

Privat kör jag en hybridbil vilket innebär att lokalt kör jag alltid på el. Som så många andra så sopsorterar jag, har en kompost och försöker handla det mesta ekologiskt. På sommaren sparar jag regnvatten för att vattna med.

Så långt det är möjligt handlar jag lokalt, jag gillar verkligen gruppen Reko-ring Härjedalen där jag kan beställa lokala varor och hämta upp en vardagskväll. Det skulle vara fantastiskt att kunna handla ännu mer lokalproducerat och närodlat i vanliga matbutiker.

Att stötta lokala företagare känns naturligt och angeläget och det gäller även på jobbet där exempelvis konferenser hålls lokalt.

På det privata planet försöker jag ha goda samtal om den energiomställning som kommer att behöva göras.

“Vi måste tänka mer självhushåll och samarbeta med varandra”

Annelie Lundemo, Bruksvallarna, lärare i Idrott, Matematik och NO på Bruksvallarnas skola

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?

Ända sedan unga år har jag haft ett miljöintresse. I högstadiet var jag intresserad av Agenda 21-arbetet och var engagerad politiskt. Jag hade till och med drömmar om att bli miljöingenjör. På senare år handlar det om att göra det jag kan och hålla mig ifrån att bli uppgiven. 

Hållbarhet är ett brett område och var känner du att du har ditt största engagemang?

Det är framför allt i de konkreta göromålen, vad kan jag faktiskt göra? Och jag försöker vänskapligt att inspirera de jag har omkring mig till miljövänliga val i vardagen. Att det finns jättebra alternativ till diskmedlet Yes, att inte vända jorden i trädgårdslandet, att inte flyga och så vidare.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Jag tänker att alla skidanläggningar måste inspirera besökarna till att värna den natur de är här för att njuta av. Destinationerna skulle kunna gå över till el-snöskotrar, el-pistmaskiner och att sätta upp solceller eller vindkraft för en del av anläggningens elförbrukning.

Tänker också på Reko-ring, som vänder sig till privatkonsumenter, det borde kunna utnyttjas av restauranger och kaféer så att de kan erbjuda lokalproducerat i större utsträckning. Det skulle göra skillnad.

Här i Bruksvallarna växer ängarna igen men vi skulle ju kunna ha mer får och getter som betar. Jag tänker att byalaget kanske skulle kunna ha får som betar. Ett sådant projekt har egentligen inte så lång startsträcka. 

Att kunna odla och köpa lokalproducerat kött lockar allt fler, jag tror att många i större städer känner en viss stress över den kris som eventuellt kommer i matproduktionen framöver. Så mer självhushåll och gärna i samverkan med grannar och vänner, det är sådant jag vill se mer av.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?

När vi flyttade hit så ville vi inte längre ha bensinbil. Så via min mans arbetsgivare fick vi möjlighet först till en laddhybrid och sedan till en elbil. Visst har elbilar sina baksidor men det handlar för vår del att visa åt vilket håll vi behöver gå. På taken har vi så mycket solceller som ryms och de hjälper till att ladda elbilen.

Odlingsintresset är stort och jag har lärt mig att göra bokashi och har nu två jordfabriker som fungerar riktigt bra. Det är bara när det är som allra kallast som nedbrytningen står lite still. Så förhoppningsvis behöver vi inte köpa så mycket plantjord framöver, utan får tillräckligt med jord på egen hand till våra odlingar och vårt växthus. På så vis slipper vi också plastpåsarna som plantjorden är i. 

I flera år har vi använt miljövänligare städprodukter och vi köper en del av det på Jordklok. Det går utmärkt att städa med bikarbonat, ättika och vatten. Ett tag hade vi tvättnötter men de har jag valt bort och använder istället ett tvättmedel baserat på bikarbonat. När vi duschar (helst under tre minuter) så använder vi ofta fasta schampotvålar till hela kroppen.

Nu har vi en hund och det är inte särskilt miljövänligt men han lever på insekter! Det är ett foder gjort på odlade larver. 

Barn har vi också och här är fritidsaktiviteter en stor sak och här byter vi så långt det är möjligt allt eftersom de växer.

Och så är det alla små detaljer – som att använda flergångsfilter istället för engångsfilter när vi brygger kaffe, ta med bestick och en mugg när man åker på en resa så slipper man använda engångsbestick och muggar av papper. Det är inte så stora saker men många bäckar små. 

“Jag skulle vilja se mer engagemang från politikerna i Härjedalen i hållbarhetsfrågor, nu känns intresset från dem mycket svalt”

Rebecca Ragnarsson, bor i Ljusnedal, förskollärare på förskolan i Funäsdalen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det verkade som en bra plattform för att få tips och idéer kring miljö och hållbarhet. Det kändes helt enkelt självklart.

Vad brinner du särskilt för?
Oh, jag tänker mycket kring vad jag kan göra själv för att leva mer hållbart. Och vilka val som jag kanske ska ha lite dåligt samvete för. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Jag skulle vilja se mer engagemang från politikerna i Härjedalen i hållbarhetsfrågor, nu känns intresset från dem mycket svalt. 

Turismen skulle behöva bli mer hållbar. Vi måste fråga oss hur mycket besökare fjällen klarar av? Hur mycket klarar djurlivet av? Det byggs också väldigt mycket för och av besökare – hur hållbart är det egentligen? Det känns som att kommunen tänker så långt som näsan räcker men i hållbarhetsfrågor borde den vara mer aktiv och framtidsorienterad.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Vi försöker konsumera mindre och tänka över om ett inköp verkligen behövs – särskilt om det är en nytillverkad pryl. Vi försöker hitta begagnade kläder och möbler så långt det går. Just det har vi verkligen förändrat..

Vi har köpt ett tunnelväxthus och odlat tomater, gurka, ja sådant som vi äter mest av. Barnen är också med i odlandet från sådd till skörd. Så även om vi inte kan bli helt självförsörjande så jobbar vi mot det så gott det går. Potatisodling har vi också ägnat oss åt och det blev så att vi nästan klarade vår årsförbrukning. Det är långt ifrån varje dag som vi äter potatis men relativt ofta ändå. Barnen var med och satte potatisen och plockade upp den. De får också följa med på svamp- och bärplockning.

Vi behöver också samåka mer annars blir det mycket bilkörning, som att fler föräldrar delar på skjutsandet från Ljusnedal till barnens fotbollsträning i Funäsdalen.

Jag har slutat flyga och det har jag meddelat vänner och familj. Så vet de att det är inte någon idé att försöka få med mig. Fortsättningsvis får det bli semester i Sverige eller ställen dit jag inte behöver flyga. 

“Härjedalen – en levande bygd som tar hänsyn till naturen med varsam exploatering och högre självförsörjningsgrad”

Malin Lidberg, byggnadsinspektör och Joni Lidberg, timmerman som bor i Flon

Hur kom det sig att ni gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Joni var med på allra första mötet. Vi brinner egentligen för alla de tre delarna av hållbarhet; social, ekonomisk och ekologisk. Att vara med i ett nätverk är ett bra sätt att träffa likasinnade. 

Vad brinner ni särskilt för?
–För min del är det hållbart byggande som engagerar mig. Självklart kan andra frågor vara viktigare men det har jag fastnat för, säger Joni. 

–Jag har tankar om att ha en informationsträff eller liknande om hållbart byggande och historiskt hantverk, fortsätter han.

–För mig är fjällnära skog, gammal skog och riktig skog en hjärtefråga, säger Malin. Likaså rent och forsande vatten och apropå byggnadsvård så är det också något jag skulle kunna jobba mer med. Att skapa bruksföremål av naturliga material som vi har omkring oss. Vi brinner för traditionella kunskaper utifrån att man till exempel kan bo på en säter eller fäbod med en minimalistisk livsstil och respekt för naturen, fortsätter Malin.

–Härjedalen har varit bebott länge och de som levt här har klarat sig länge utan fossil uppvärmning och fossilt bränsle. De kunskaperna borde vi återta och blanda eller utveckla med modern teknik, säger Joni.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
–Jag tänker mig småskaligt naturbruk, där man inte utarmar jorden utan betet gagnar den biologiska mångfalden, säger Malin.

–Ja vi behöver en större självförsörjningsgrad. Beträffande exploatering så behöver även den ske hållbart – både avseende markområdet som det byggs på och hur det byggs på. Kort sagt; en levande bygd som tar hänsyn till naturen med varsam exploatering och högre självförsörjningsgrad. säger Joni.

–Det behövs styrning från politiken. Vi har miljöbonus på bilar, kanske kan vi ha något liknande system för byggande av hållbara hus. För de kostar mer att bygga, precis som det kostar mer att köpa en elbil, fortsätter Joni.

–Jag önskar se ett större politiskt engagemang i Härjedalen eftersom vi har en så unik och samtidigt känslig natur, säger Malin.

–Mer natur- och kulturturism då det är turism vi lever till stor del av här, säger Malin.

Hur agerar ni hållbart i ert hushåll?
–För det första har vi återbrukat ett timmerhus från 1830-talet. Det stod fram till 2009 i trakten av Färila men fick flytta hit då. Allt eftersom rummen har blivit färdiga så har vi i anspråktagit dem och det har fått ta sin tid och med en hel del återvunna lösningar. Vi har solpaneler, tillgång till naturbeteskött och älgkött, höns och getter. Getter som husdjur och för att gynna den biologiska mångfalden. Hönsen är väl de som vi har mest pedagogisk nytta av för det är ju väldigt konkret att vi faktiskt får ägg av dem, fortsätter hon. 

–En del potatis har vi odlat och nu vet vi att vi kan odla potatis. Kan man odla 20 kilo så kanske vi lika gärna kan odla 200 kilo. Det är egentligen inte så mycket svårare. Just nu gör vi det mesta hållbart, om än i liten skala men det känns nog så viktigt, särskilt när vi har små barn, avslutar Joni.

“Jag intresserar mig av fakta som jag kan ta till mig personligen i syfte att göra ett så litet avtryck som möjligt”

Jaden Devine, bor i Bruksvallarna och jobbar på HärjeBrygg med underhåll och logistik

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag tycker om att göra saker utomhus och det gör de flesta som bor här eller besöker Härjedalen. Så naturen är viktig och därför engagerade jag mig i nätverket. 

Vad brinner du särskilt för?
Jag intresserar mycket kring fakta som jag kan ta till mig personligen i syfte att göra ett så litet avtryck som möjligt. Det handlar om att köra bil så lite som möjligt, äta ekologiskt och köpa färre saker.

Jag har alltid gillat att göra saker utomhus. När jag plockade skräp på stigarna längs Ljusnan kom jag på en idé om ett samarbete med Ledbolaget som går ut på att besökare frivilligt ger av sin tid och följer med och snyggar upp längs lederna. Det kan vara att plocka skräp, klippa grenar och så vidare. Tanken är att om de aktivt gör något så blir de mer medvetna om allemansrätten och värnar om naturen. De ska också få lära sig mer om djur och natur som att exempelvis inte gå för nära renar. Kanske kommer projektet igång nästa sommar.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Härjedalen har få invånare och kommunen har därför inte så stora skatteintäkter. Det finns ändå åtgärder som kanske inte kostar så mycket men som är vettiga att införa med tanke på att vissa orter har väldigt många besökare. Avfallshanteringen skulle verkligen behöva bli mer effektiv och med möjlighet att kompostera. 

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Vi köper bara begagnat, besöker loppisar och köpte sängar från ett hotell. Vi har inte heller någon plats. Den är utrensad och ingen ny kommer in. Numera tvättar och städar vi med ättika, bikarbonat, såpa och så vidare. 

På affärerna i Funäsdalen är det så mycket plast runt grönsakerna så när vi besöker Östersund så passar vi på att köpa på oss en hel del oplastade grönsaker.

Jag kommer från Australien och är uppväxt men att duscha snabbt för att inte slösa på vatten så det försöker jag lära min flickvän också. 

När det gäller prylar så försöker jag tänka efter om jag verkligen behöver dem”

Klara Logård, tidigare bosatt i Funäsdalen, började plugga skogsvetenskap i Umeå i höstas

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag var faktisk med på allra första träffen på Ediths och det var jättetrevligt och intressant att träffa personer som brinner för de här frågorna precis som jag. Kul också att se att nätverket har växt. Jag har bland annat varit engagerad i växtbytardagarna. Den första var på Grönländaren och de två andra var digital och de höll jag i rent tekniskt. I våras var jag med och arrangerade städningen av Ljusnan med kanoter som vi fick låna från Topsport och Strapatser. Vi har också varit ett gäng som intresserat oss för odling av grönsaker.

Vad brinner du särskilt för?
Just nu för skogen och skogens resurser. Det är ju en intensiv debatt nu att spara all skog för att binda koldioxid eller att använda skogen till att fasa ut fossilt bränsle. Det är väldigt komplext. Användningen av skog eller olja börjar ju i konsumtionen så den i sig är en viktig fråga för mig.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Åh, det finns så mycket att göra. Transporterna är viktiga. Vi är så bilberoende i Härjedalen eftersom det finns få möjligheter att åka kollektivt. Tänker också på maten och att det är svårt att handla svenskt och ekologiskt. Å andra sidan så tror jag att vi som bor närmare naturen har en mer hållbar livsstil. Hållbarhet vilar på tre ben – ekonomiskt, ekologiskt och socialt – min mening är att dessa ska balanseras lika men att den ekonomiska biten ofta vägs för tungt i beslut. Såväl små egna beslut som stora politiska.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
När det gäller prylar så försöker jag tänka efter om jag verkligen behöver dem. Likaså transporter tänker jag mycket kring och försöker göra så hållbara val som möjligt. Maten jag köper är ofta ekologisk och odlad i Sverige eller från våran fina REKO-ring. Kött äter jag ibland och helst viltkött. [Textbrytning]Det känns svårt att som enskild individ göra mer skillnad i vardagen så det är därför jag valt att studera något där jag kan göra en större och mer konkret skillnad. Det är nog den största åtgärden på det personliga planet.

“Utöka kollektivtrafiken så att människor kan lämna bilen hemma”

Åsa Blanc, arbetar med ekonomi och marknadsföring och skriver ibland i Miniguiden. Deltidsboende i Funäsdalen och Rindö (Vaxholm)

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Hållbarhet är jätteviktigt och jag kände att nätverket gör bra saker. Jag är inte jätteengagerad men har hjälpt till lite med hemsidan och att korrekturläsa texter. I Täby (grannkommun till Vaxholm) finns ett nätverk som heter Ett Hållbart Täby som jag intresserat mig för en del främst för att kunna göra jämförelser mellan Härjedalen och Täby.

Ibland tror jag en del inte ”vågar” ansluta sig till nätverket för att de inte tycker att de gör tillräckligt men även de små sakerna man gör är bra för klimatet. Man behöver inte göra egen tvål och schampo utan börja med något enkelt som att spara på vatten och inte tända alla lampor i hela huset.

Vad intresserar dig mest kring hållbarhet?
Att låta bilen stå! Gå också mer – framför allt korta sträckor. Funäsdalen där jag och min man bor är så pass litet att om du har hälsan så kan du gå överallt.
Konsumtion engagerar mig och jag tycker att köpcentrum är hemska och dåliga. När och om jag köper något nytt så tittar jag dessutom på tillverkningsland. Nu använder jag mest fritidskläder och de används till de faller ihop.

Avfallshantering är en annan fråga och det borde vara enklare att sopsortera och framför allt att kompostera matavfall. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Utöka kollektivtrafiken med fler bussar så att människor kan lämna bilen hemma. Helt enkelt fler avgångar året om. Jag tror att man får räkna med att vissa avgångar har få resenärer i början men efter ett tag kommer folk att upptäcka att det finns avgångar. Då blir buss ett alternativ.

Att kompostera och sopsortera ska ge lägre soptaxa för ett hushåll. Det känns som att avfallshanteringen ligger väldigt långt efter i Härjedalen men det borde finnas bättre lösningar helt enkelt som gör att det blir enklare för folk att göra rätt.

Att folk går och cyklar mer. Och inte låter bilen gå på tomgång. I södra Sverige lämnas sällan bilar på tomgång så det kanske är en vana kopplat till kallare klimat. Men en varm bil kan verkligen stängas av när du gör ett ärende i en affär.
Vatten finns det gott om i Härjedalen men vi behöver ändå tänka på att vara sparsamma. Maten ska så långt det är möjligt vara närodlad och närproducerad som vi konsumerar efter säsong.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Min man och jag vi går överallt när vi är i Funäsdalen. Vi handlar på affären med varsin ryggsäck. En gång i veckan går vi till miljöstationen med de sopor som ska dit. Vi borde dock skaffa en spark, begagnad förstås, för att hämta ut paket. Det har hänt att vi kånkat på väldigt stora paket. 

Vi duschar snabbt och tänker på att inte tända för många lampor. En gång om året köper vi kött som får räcka hela året. Det blir förstås en hel del vegetariskt också. Fast ibland slinker en och annan avokado med, det måste jag erkänna. 

“Jag tycker att den sociala biten i hållbarhet är viktig”

Nancy Persson, bor i Bruksvallarna och arbetar i förskolan där

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Mina söner är väldigt miljömedvetna så de påverkar mig en hel del. Sedan inser jag, ju mer jag lär mig om hållbarhet, att vi varit hållbara länge. Vi har exempelvis alltid odlat. Att gå med i nätverket var också ett sätt att hitta fler vänner när vi flyttade hit från Sveg.

Hållbarhet är ett brett område och var känner du att du har ditt största engagemang?
Just nu är det odling. Jag håller också på att renovera en gammal stuga och då försöker jag återbruka och använda överblivet virke och skruvar som jag har liggande. Så självhushåll och att så långt som möjligt vara självförsörjande är det jag intresserar mig mest för. 

Det finns grupper på Facebook där man säljer byggmaterial som inte går åt. Det kan också vara äldre fönster eller dörrar som bytts ut mot nya som blir till salu. Sådana grupper är jag med i. Det kan dock vara olönsamt handla i de grupperna eftersom sakerna oftast finns i södra Sverige. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Då tänker jag att man hjälper varandra mer, samåker och byter tjänster. Både inom byarna men också mellan byarna. Nu kan jag tycka att man mellan byarna tittar lite snett på varandra men jag tycker man ska dela med sig av goda erfarenheter av hur man löser saker, hittar på evenemang och så. Jag tycker att den sociala biten i hållbarhet är viktig. I förskolan arbetar vi exempelvis med social hållbarhet och det handlar mycket om värderingar och hur man är mot varandra.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?
Då är det odling som jag intresserar mig mest för. Förutom stugrenovering så odlar jag potatis, kål, morötter och ärtor. I övrigt så köper vi inte halvfabrikat längre och köper ekologiskt om det inte är alldeles för dyrt. I kosthållningen så har det blivit mycket mer vegetariskt.

“Varje kilowattimme som vi kan spara är bra för miljön och naturen”

Niclas Ohlslöf, Funäsdalen, fastighets- och sportchef på Ramundberget och ansvarig för hållbarhetsfrågor

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det var på Facebook som jag hittade nätverket och det hänger också samman med att jag bor och verkar i en fantastisk miljö som vi alla behöver värna om – eftersom vi också är beroende av den. Naturen här återhämtar sig så otroligt långsamt här så därför måste vi vara rädda om den. Här rinner också Ljusnan upp och vi måste vara delaktiga i att den är så ren som möjligt när vattnet når Östersjön.

Vad brinner du särskilt för?
Mina hjärtefrågor är resurshushållning och energieffektivisering. Att lägga snö, köra liftar och bada bastu är inte det mest energioptimala vi kan göra. Men det är det vi erbjuder våra gäster, att det finns snö att åka på, liftar som tar dem upp i backarna och en varm bastu efter en dag i backarna. Det är en del i besöksnäringen så vi måste tillmötesgå det men med så teknisk smarta lösningar som möjligt. Så vi byter till energieffektivare bastuaggregat, effektivare belysning och frekvensstyrda liftar. Varje kilowattimme som vi kan spara är bra för miljön och naturen. Så att använda tekniska innovationer för att möta gästernas behov arbetar vi intensivt med.

Möjlighet att källsortera är viktigt och i vinter kommer vi att sortera ut matavfallet. Det kan inte tas om hand av kommunen ännu men det blir ett symbolvärde och framför allt internt kan vi arbeta med att minska matsvinnet genom att hålla koll på hur många kilo matavfall vi lämnar. Medarbetarna på Ramundberget är väldigt miljömedvetna och tycker att det ska finnas källsortering och hantering av matavfall.

Kan vi berätta för gästerna att vi från en säsong minskade antalet sopbilsturer med 40 körningar, jag då förstår de. Det är viktigt att visualisera. Och de flesta är ju vana att källsortera och sortera ut matavfallet från sina hemkommuner så det blir närmast förvånade när så inte sker här.

Så kallad mysbelysning i backarna på kvällarna kommer vi att upphöra med. Då kan vi spara ytterligare och om vi bara berättar varför vi gör saker så förstår gästerna. Att visualisera elförbrukning i stugor och lägenheter som lyser grönt, gult eller rött beroende på hur mycket ström som används, kan vara ett annat sätt. Det fungerar på många andra ställen.

Som destination, det vill säga Funäsfjällen, så skulle jag vilja att vi arbetar mer tillsammans med hållbarhetsfrågor för det kommer att ge konkurrensfördelar. Här tänker jag att nätverket kan spela en viktig roll och bjuda in näringsidkare att arbeta för ett mer hållbart Härjedalen och mer cirkulär ekonomi. Genom att ha en arbetsgrupp där olika branscher finns representerade så skulle det ge en styrka som omvandlas till en attraktionskraft för Funäsfjällen. 

Transporter ser jag som ett område om skulle behöva bli effektivare och det vilar på flera aktörerna att koordinera det. I Ramundberget samlar beställningarna till en dag och så kommer merparten av leveranserna någon eller några dagar senare. 

Bilåkningen till och från backen skulle vi behöva arbeta med. Det krävs väldigt stora ytor för parkering. Vi skulle kunna ha en p-avgift vid backarna och på så sätt styra om skidåkarna till att ta skidbussen. Då krävs fler turer än idag och gärna så att de som arbetar här också kan använda bussen. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Då skulle vi vara med självförsörjande och ha mer lokalproducerad mat. Det är tufft i det här klimatet med den korta sommaren men samtidigt färdas varor väldigt långt för att komma till oss och det blir väldigt många lastbilar per år. Historiskt har vi varit självförsörjande i den här delen och med potatisåkrar i sluttningarna. I kombination med tekniska innovationer så kan det vara möjligt med mer lokalproducerade grönsaker.

Jag skulle gärna vara med i en grupp som arbetar med dessa frågor och få till lite Gnosjöanda, för människor har bott här länge och det har fungerat. Det bygger också på att vi tillverkar eller återbrukar mer lokalt. Härjedalskök är ett bra exempel. Istället för att byta kök så arbetar de med köksförnyelse. 

Det skulle också finnas en Fritidsbank där jag kan lämna in fritidsprylar som jag inte längre använder och någon annan kan använda. Och, med bättre kollektivtrafik och skidbussar så skulle det kanske till och med gå att ha en bilpool. Sedan måste vi inte köpa allt utan vi kan dela på prylar. Grannen och jag delar på en gräsklippare och det tänket går att ta längre.

“Framtiden blir inte så himla mycket säkrare precis och det behöver vi förhålla oss till”

Anja Fjellgren Walkeapää, Mittådalen, jägmästare och renskötare

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det är ju så mycket energi i nätverket och det tappar inte stinget. Det händer saker hela tiden, som till exempel klädbytardagen. Nätverket är också med jämna mellanrum på kommunen just kring hållbarhet. Kommunen i sig är en bra avgränsning också och gör det hela mer konkret.

Vad brinner du särskilt för?
Mitt engagemang kretsar mycket kring skogsbruket – ett hållbart sådant och hur skogsbruket påverkar exempelvis renskötseln. Den stora stötestenen är hur vi ska få skogsbruket att förändras och bli mer hållbart. Just nu har jag ett sorts mål att skapa kompetensutveckling kring skog kopplat till renskötseln. Jag klurar också på att ha föreläsningar för exempelvis turister på högsäsong om renskötsel, samer och samisk kultur. Skogsbruket idag tar bort betet för renar. Likaså den biologiska mångfalden är extremt hotad. 

I två år jobbade jag på Skogsstyrelsen men den myndigheten är starkt påverkad av skogsindustrins lobbyism via politikerna. Så jag kände att jag fick sluta där och hitta andra sätt att jobba mot ett mer hållbart skogsbruk.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Åh, det är befolkat av medvetna människor som förstå konsekvenserna av sin val och därför göra hållbara val så långt det är möjligt. Här finns ett hållbart skogsbruk som respekterar andra värden. Turisterna som kommer förstår också konsekvenserna av sitt agerande och ställer också krav på att Härjedalen ska vara hållbart. Det finns också utrymme för småskaligt företagande som innebär olika lokalproducerade produkter. Vi har så mycket outnyttjad kapacitet. 

Idag förlitar vi oss så mycket på turismen men tänk om vi exempelvis inte får lika mycket snö i framtiden, då kan vi inte satsa allt på besöksnäringen. Framtiden blir inte så himla mycket säkrare precis och det behöver vi förhålla oss till.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Sedan två år flyger jag inte och jag har nästan varit lycklig över att corona kom och resandet minskade. De enda klädesplagg jag köper nya är trosor och ullstrumpor. Alla andra kläder köper jag på Sellpy och det fungera hur bra som helst. Att köpa nytt är som att gena, och tar bort halva nöjet med att verkligen längta efter det man vill ha.

Nu väntar jag på ett begagnat vitrinskåp som jag får fixa till så det bli mitt eget. Ibland räcker det med att måla om och ibland måste man snickra om det lite. 

Jag tänker också på vilken mat jag köper och äter ganska mycket grönsaker. Eftersom jag jagar så har jag både ren och älg i frysen men man ska komma ihåg och ta fram det i tid också. 

“Det kan inte både bli obekvämt och dyrare att göra rätt”

Elin Ekblad, Funäsdalen, lärare svenska, matte och engelska

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag var med tidigt. Hållbarhet är en viktig fråga och det är både roligt och spännande när det finns ett engagemang kring en fråga, då hakar jag gärna på. Onekligen var jag tveksam, för det händer ju att jag flyger.

Vad brinner du särskilt för?
Det som berör mig mest är klimatförändringarna och hur de kommer att påverka oss på olika sätt. Vi kommer troligtvis att klara oss ganska bra där vi befinner oss men på andra ställen i världen kommer det att bli desto värre.

Jag blir också provocerad av faktaresistenta personer och det har ju funnits kring hållbarhet. De blir färre men finns fortfarande. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
En sak är kommunikationerna. Nu eldar många upp sig över de stigande bensinpriserna men ändå tar de exempelvis bilen inom byn till jobbet, affären eller liknande. Byn är inte större än att det går att gå i de allra flesta fallen.

Att åka buss är hutlöst dyrt. Det är helt otänkbart för en familj att sätta sig på bussen till Östersund, ja till och med för två personer. Om vi ska välja att åka bussen så måste biljettpriset sänkas, det är ett måste om vi ska ställa bilen. Det kan inte både bli obekvämt och dyrare att göra rätt. Två turer om dagen till Östersund är dessutom för få. 

Allt fler bosätter sig i Funäsdalen med omnejd och jag tänker på avfallshanteringen. Nu ska det ju bli hantering av matavfallet men är det smart att låta det transporteras långväga för att hanteras eller finns smartare lösningar? På tal om avfallshantering så är ju en återvinningsstation, den vi OKQ8, alldeles för lite. Det borde finnas en uppe vid Röstberget, kanske någon där Tältet stod tidigare. Den vi har är konstant full och att bara ha en återvinningsstation skapar än mer bilåkande.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Det vanliga, vi källsorterar. Vi försöker handla ekologiskt och äter mer grönt. 

Har faktiskt gått över till ättika istället för sköljmedel och det fungerar. Vi använder inte kemikalier i onödan hemma. En annan sak är exempelvis att inte äta importerade hallon i januari. Det har jag lärt mina barn så när jag en gång gjorde ett avsteg fick jag minsann veta om det. 

Vi köper en hel del begagnat och jag har hittat en hyrsida för barnkläder, hyber.se. Där betalar jag en månadsavgift och så hyr jag kläderna så länge de behövs. När barnen växt ur dem skickar jag tillbaka de urväxta och beställer nya. Och går något sönder så skickar jag bara tillbaks det så kommer ett ersättningsplagg. För det mesta är det skalkläder jag hyr. Begagnade trikåkläder köper jag billigt på Tradera. 

Vi handlar inte så mycket nytt och exempelvis elektronik lockar inte alls. Egentligen är det inte vare sig svårt eller jobbigt att göra rätt. 

“Jag skulle vilja starta en lokal grupp som utifrån diskussion hittar samarbeten som leder till olika aktiviteter”

Manuela Ramirez, frisör med certifierad Grön Salong i Lofsdalen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag känner att jag vill engagera mig aktivt och lokalt eftersom jag är ny i byn. Vi flyttade hit från Stockholm i mars 2021. Och så har jag gått Klimatinspiratörkursen digitalt och jag skulle vilja starta en lokal grupp för hållbarhet som utifrån diskussion hittar samarbeten som leder till olika aktiviteter. Ett exempel skulle kunna vara att arbeta med så kallad repurpose där vi tillvaratar trasiga saker och kanske ger dem ett andra liv med kanske ett nytt användningsområde. Ett annat exempel är att försöka odla mer och äta det efter säsong och där tänker jag att lokala grupper är bra som delar kunskaper med varandra kring odling. Sedan kan alla ses tillsammans och äta gott också. 

Vilken eller vilka frågor brinner du särskilt för?
Vad vi gör med vattnet är en angelägen fråga för mig. Den vill jag också arbeta mer lokalt med. Drömmen är att se över vad vilka produkter vi har på våra kroppar och i vårt hår så att vi använder mer miljövänliga. Många hårprodukter, särskilt hårfärg, är både allergiframkallande och hormonstörande. Det är anledningen till varför jag har en grön salong. Men också vad vi äter och vad vi häller ut i avloppet behöver vi tänka till kring. Om vi alla blir bättre på det lokalt så behöver det sedan förmedlas till turisterna som kommer i hit. Genom att inte slösa med vattnet och att använda mer miljövänliga produkter höjs vattenkvaliteten ytterligare. 

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
En bra början är mer samarbete lokalt i byarna och mellan byarna kring just olika hållbarhetsfrågor. Det är så vi kommer att få till förändringar. Visserligen är det långt mellan byarna i Härjedalen men det borde gå. Just avstånden gör att vi också borde samåka mer och det finns samåkningsgrupper för Härjedalen på Facebook. De ska vi använda.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?
Där har vi hållit på längre. Vi köper bara eko och miljömärkt. Vi äter mycket vegetarisk mat och tänker på att vara sparsamma med vatten och att släcka lampor i rum som vi inte är i. Sedan försöker vi att inte köpa så mycket prylar och om det behövs så gärna begagnat.
Vi skulle behöva bli bättre på att köpa begagnade kläder till barnen eftersom de växer. Det är inte alltid som det är hållbart att köpa ett begagnat plagg om det innebär en resa till exempelvis Funäsdalen. Så marknaden för begagnade kläder skulle vi i byarna i Härjedalen behöva göra ett arbete kring, avslutar Manuela.

“Ingenting nytt, ingenting i plast”

Kajsa Skinnars, Bruksvallarna

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag tyckte det kändes självklart. Vi har bott här ett tag och det är dels ett sätt att lära känna fler personer som delar samma intressen och att gå ihop och göra saker tillsammans. 

Eftersom det är vårt enda alternativ, att leva mer hållbart.

Tidigare har jag jobbat med solceller och vid en träff var jag med och pratade om hur de fungerar.

Vad brinner du särskilt för?
Vi har inte så många andra val än att leva mer hållbart. Vi måste ta hand om vårt hem som föder oss, så att så många som möjligt kan leva och mår bra. Extremvädret talar för sig själv och framförallt vi som bor i ett rikare land måste ta ett större ansvar. Det startar med oss – vi måste göra det här tillsammans. Redan när jag var liten berättade mamma och pappa att bilarna släppte ut avgaser och jag frågade varför ingen gör någonting. Vi måste kunna ge ett svar på det.

Jag tycker att vi har så många skäl till varför det är värt att försöka. Välj några saker som känns överkommliga att förändra och var stolt över de saker du faktiskt gör. Så kan en plocka in förbättringar allt eftersom. Men ansvaret är allas, politikerna som måste göra mer – på alla nivåer. Allt ansvar vilar verkligen inte på individen utan som sagt på alla. Men vi måste också visa våra folkvalda vad vi förväntar oss av dom.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Vi måste göra medvetna val kring maten. Dels odla egen mat om det går men att också stödja matproducenter i området och konsumera efter säsong. Utbudet i frukt- och grönsaksdisken kommer kanske inte vara detsamma i framtiden. Men jag är övertygad om att det går att styra om – människor har bott och verkat länge i Härjedalen.

Vi måste också tänka på alternativa färdmedel, förbättra kommunikationer och också använda dem, utveckla cykelbanor i samhällen så att det går att ta sig både lättare och säkrare.

Jag ser gärna mer solceller både privat och kommunalt. För så länge vi kan se varandra utomhus så finns det faktiskt energi som går att tillvarata. 

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Vi har hyrt möblerat ett tag men nu flyttat till ett omöblerat boende och har fått skaffa oss alla möbler. Vi hade två målsättningar när vi skulle göra det, inget nytt och inget i plast. Det är en rolig utmaning att handla begagnat, det är ju ingen sport att köpa nya saker! Men att jaga och hålla utkik på Marketplace, Tradera och Blocket ger mycket mer tillfredställelse när en hittar det en är ute efter, eller ibland något ännu bättre! Resultatet blev så att två kastruller och vår bäddmadrass är ny och det är jag nöjd med! Vi köper det mesta secondhand, brottas med återvinningen och försöker ha ett plastfritt hem. Plast är som vi alla vet svårt att undvika när det kommer till mat handlingen men en får försöka. Det mesta vi äter är vegetariskt och köttet är antingen viltkött eller närproducerat. 

Plasten i badrumsskåpet försöker jag också bli kvitt och faktum är att exempelvis schampotvålarna blir allt bättre. Jag vill veta vad jag har i håret, på huden, vad jag äter och vad som släpps ut i vattnet. Mitt tips är att läsa på baksidan av förpackningarna. På exempelvis handdiskmedel kan där stå angivet att det har en långsiktigt negativ inverkan på vattenorganismer. Om det är något en inte kan ställa sig bakom så kan en köpa ett annat märke, det kanske är mindre effektivt och det kanske är värt det! För att städa med lite bättre grejer kan jag tipsa om Instagramkontot Ekotipset för er som som inte upptäckt det. Kläderna tvättar jag med ekologisk linoljesåpa och ättika med lite eterisk olja funkar utmärkt som sköljmedel. 

Men som sagt, försök vara stolt över dig själv för de saker du gör, då blir det roligare att göra mer!

“Vi blir inte lyckligare av prylar, kanske tvärtom för vi måste lägga mycket arbetstid på att få råd till dem”

Mari Hermansen, Funäsdalen, undersköterska på Fjällsol och föräldraledig

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det var för främst för att bli inspirerad och också träffa andra som är intresserade av hållbarhet. Och förhoppningsvis leder till saker som gör skillnad.

Vad brinner du särskilt för?
Ja, alltså jag är väldigt intresserad av mat och försöker äta bra för naturens skull. Vi har höns och min man jagar så vi äter viltkött.

I våras gick jag och min man en kurs på Bäckedals folkhögskola i Sveg som heter Regenerativt jordbruk och holistic management. På utbildningen lär man sig att driva ett lantbruk som bygger upp jorden istället för att utarma den. Min man kommer från Medskogen och vi har en idé om att ha får och samarbeta mer om djurhållning, odling och så vidare tillsamman med andra som bor där. Får ger gott kött och det går att tillvarata ullen. Min man vill ha andra djur också så vi får se vad det blir. Vi har börjat bygga ett tiny house för att i perioder kunna bo där och leva enklare och på så vis inte behöva jobba så mycket. 

En jätteviktigt grej är att inte konsumera prylar i onödan. Vi blir inte lyckligare av prylar, kanske tvärtom för vi måste lägga mycket arbetstid på att få råd till dem.

Hur skulle ett Hållbart Härjedalen se ut?
Då tänker jag främst på transporterna och att vi är så beroende av bil i Härjedalen. Eftersom vi är så få här är kollektivtrafiken inte så utbyggd och det är synd. Så att få bättre transporter av alla slag vore bra. Sen tycker jag att turismen börjar ta väldigt mycket resurser, både exploatering av naturen och hög förbrukning är inte hållbart enligt mig. Det finns hur mycket turistboenden som helst, men inte boenden för personal som jobbar på till exempel äldreboendet.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Vi köper aldrig något nytt utan vi köper begagnat. Vi lappar, lagar och reparerar. Vi har haft tygblöjor till bebisen och det har fungerat bra. Jag har försökt mig på odling men i år har jag satsat på det som funkar bäst – grönkål. Något år odlade vi mer och sålde faktiskt en del till RekoRingen. Vi använder ekologisk tvål, schampo, diskmedel och tvättnötter från Jordklok. Förut duschade jag varje dag för att jag trodde det skulle vara så. Nu har jag dragit ner på duschandet.

Om det går så tar vi bussen när vi ska någonstand. Ska man göra något för miljön så innebär det ibland lite obekväma val men det är ett måste för att rädda världen. Som att ta bussen till Östersund även om det innebär att man blir borta hela dagen.

“Vi måste tänka mer på att använda saker behovsstyrt och gemensamt”

Johan Hjort, hotellägare bosatt i Ljusnedal.

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Hållbarhetstänket har jag med mig sedan länge inom hotellbranschen där jag är verksam. I omkring 20 år har jag gått olika utbildningar i hållbarhet kopplade till hotell och restaurang. Nu när jag har barn, tre döttrar, så känns det än mer angeläget för mig att bidra och engagera mig.

En viktig fråga för mig är hur vi exploaterar naturen. Jag sitter i Destination Funäsfjällens styrelse och här lyfts frågan. Turisterna måste få komma eftersom vi är så beroende av dem men det måste ske på naturens villkor. Som hur många hus och var ska vi bygga i området? Om husen nyttjas 16 veckor men står tomma resten av året – är det hållbart? Ska vi få vandra, cykla och åka skoter utan begränsning? Det finns en gräns och det är viktigt att alla förstår att de måste vistas i naturen på naturens villkor.

Hur skulle ett Hållbart Härjedalen se ut?
Det bästa vore om det var mer jämt befolkat året om. Nu bygger vi exempelvis ett nytt reningsverk i Ljusnedal för att klara besöksvolymen på påskveckan.

Vad skulle du vilja att kommunen bidrog med?
Det skulle finnas fler hållbara hyreslägenheter för unga att hyra där de behövs. Det krävs ett mer långsiktigt tänk så att fler unga kan tänka sig att bo här. Annars är risken att det blir ännu mer glesbygd. Samtidigt är det inte hållbart att bo utspridda som vi gör i Härjedalen. Städer med höghus är mer effektivt men vi får utforma våra bostäder så att de blir så energisnåla som möjligt, och att vi bor mer på höjden ur energisynpunkt. 

Det är också angeläget att kommunen exempelvis tänker hållbart och exempelvis upphandlar snöröjning så att så få maskiner som möjligt används och att de kör effektiva rutter.

Vi måste tänka mer på att använda saker behovsstyrt och gemensamt. I städer är det vanligare med exempelvis bilpooler och att man delar på saker som kostar mer att köpa och det borde vi kunna bli ännu bättre på här.

Så vi skulle kunna vara några som delar på exempelvis en snöslunga?
Javisst, och har vi inte allt för mycket snö och hälsan tillåter så kan vi handskotta och få vardagsmotion. Bara för att vi har råd att köpa en snöslunga så kanske vi inte ska göra det. Hållbarhet börjar med oss själva och att vi tillsammans med andra helt enkelt konsumerar mindre. I det perspektivet kan det, beroende på körmönster, vara bättre att köra en dieselbil så länge den rullar. Det är inte givet att en elbil är det bästa i alla lägen.

Jag är också uppväxt med att köra skoter – och älskar det – men nu har jag tänkt en tid att det inte är en självklarhet. Det är faktiskt ingen mänsklig rättighet och jag tänker att vi i framtiden tittar tillbaka på den här tiden och att vi åkte skoter men att vi då i framtiden faktiskt inte gör det. För att vi vet bättre och baserar beslut på fakta. Och för egen del är det avgörande att ta till mig av fakta och steg för steg blir mer hållbar. Utmaningarna kring hållbarhet är stora och vi ska undvika polarisering byggt på känslobaserat tyckande. Det är viktigt för mig.

Vad tar du för hållbarhetssteg själv?
Nästa bil blir en hybrid. Till sommaren ska det bli solceller på en del av huset och det ska också bli ett växthus så vi kan odla egna grönsaker. Vi köper kött men gör det från granngården så det blir inga utsläpp av transporter. Mina döttrar är, precis som många andra unga, väldigt upplysta och intresserade så jag känner både ett tryck och en skyldighet.

“Utan snö kan vi säga adios till både turister, hälsocentral, apotek och mataffär”

Katarina Tutturen, massageterapeut Söromsjön, Funäsdalen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Som så många andra så har jag svårt att se varför jag inte ska vara engagerad av hållbarhet. Klockan är fem i tolv och då gäller det att göra det jag kan. Så mitt bidrag till just nätverket är att intervjua och skriva texter till webben. Fast det var såklart inte min tanke från början. Då var det mer att få tips och så småningom lära känna fler som bor i Funäsfjällen och hitta ett sammanhang att verka i på vår nya boplats.

Nu har jag intervjuat med ett tjugotal härjedalingar som på olika sätt brinner för att göra så litet avtryck som var och en kan avseende ändliga resurser. På mig har de gjort intryck och jag är både imponerad och inspirerad. Nätverket handlar mycket om det – att inspireras av andra, lära sig lite mer och att inspirera andra. Sänka trösklarna helt enkelt.

Hållbarhet är ett brett område och var känner du att du har ditt största engagemang?
I just Funäsfjällen så åks det väldigt mycket bil vilket är naturligt med de spridda backanläggningarna. Jag tycker dock att respektive anläggning behöver göra det enklare för besökarna att ta sig till backen eller spåren från just deras boenden så att bilen kan stå. Sedan borde ju skidbussen gå oftare. Skistar tar ut p-avgift, åtminstone på vissa anläggningar, och det tycker jag är rimligt. Vill man förändra beteenden så är pengar bästa styrmedlet. P-intäkterna går till skidbussarna. Länstrafiken borde ha fler avgångar och lägre priser, det är också ett sätt att ändra beteenden bland de boende. Troligtvis blir inte bussarna fulla dag ett men det är ett sätt för kommunen och regionen att visa vilken väg vi måste gå. Kort sagt, det ska löna sig att göra rätt och kosta att göra fel.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?

Eftersom vi lever av snö här i Härjedalen så innebär det att i stort sett alla är beroende av att snön fortsätter komma ner från himlen. Så av den anledningen tycker jag att vi som bor här borde ligga mer i framkant. Utan snö kan vi säga adios till både turister, hälsocentral, apotek och mataffär. Inom byarna skulle vi kunna gå och cykla mer. Så fler gång- och cykelbanor som binder samman. Nu är det mest de äldre som går – ironiskt nog. Vintersäsongen borde börja när vintern kommit och inte i slutet av hösten. Och i stället åker vi skidor in i maj. 

Jag och många andra med mig undrar hur många stora hus som kan finnas i de fjällnära områdena. Det måste finnas en bortre gräns. Ett hus ska ha el, vatten och avlopp, snöröjning, avfallshantering och numera en laddstolpe.

I mitt jobb så träffar jag märkbart många besökare som valt bort Åre och Vemdalsskalet/Storhogna för att exploateringen gått så långt att destinationerna upplevs som o-charmiga. Besökarna har istället sökt sig till Funäsfjällen som de säger känns mer genuina. Så härmed tipsar jag kommunen om att ställa sig på ICA-parkeringen i Funäsdalen i påsk och intervjua besökare om vilka värden som är långsiktigt viktiga för dem. Om besökarna upplever att värdena bibehålls och kanske utvecklas så kommer i nästa steg näringslivet att må bra. En kommun måste ha en utvecklingsplan som är långsiktig och utifrån den skapa hållbara, fungerande och levande byar för de som bor där och hållbara destinationer som skapar mervärde för besökarna.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?
Nja, när vi just byggt ett hus Söromsjön och inte miljömärkt sådant så är jag sticker inte ut hakan. Dieselbilen behöver också bytas.

Ofta så går eller cyklar jag in till byn för att göra ärenden – i ur och i snöstorm. På plussidan ligger att jag inte flugit sedan 2017 och jag har inte för avsikt att flyga fortsättningsvis, jag har inte så bråttom. Jag ska bli tågluffare!

Vi har tagit bort mycket plast i kökslådor och skåp, städar och tvättar med såpa sedan länge. Med intervjuerna har jag blivit inspirerad att testa bikarbonat och ättika.

Vår tomt ska få äng till sommaren och då blir det frön som Norrlandsäng på de lite torrare platserna och Fjälläng på de fuktigare. Så hjälper vi till med den biologiska mångfalden och vi kommer inte använda gräsklippare utan lie. Vi har inte någon snöslunga heller, snöskottning är vardagsmotion och vår uppfart är väldigt liten.

“Alla vi i Härjedalen behöver tänka på hur vi ska agera för att ha vintermiljön kvar”

Anna-Carin Zidek, Lillhärdal, tränare i längdskidåkning och skidskytte på skidgymnasiet i Sveg

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag blev inbjuden av en bekant och tänkte att det här är jätteviktiga frågor för Härjedalen – särskilt om vi vill ha snörika vintrar framöver.

Vad brinner du särskilt för?
Energifrågor känner jag särskilt för och det beror på att maken arbetar med solenegi. Så vi har solpaneler på huset och kör elbil. Vi har också energieffektiviserat huset och bytt ut ett tjugo år gammalt jordvärmesystem som var så ineffektivt att elpatronen slog på alltför ofta. Så nu i vinter ska det bli intressant att se vad ett nytt system gör med elkonsumtionen. För tillfället har vi elbrist i Sverige och att tänka på att använda el så sparsamt som möjligt innebär att vi begränsar användandet att fossila bränslen för uppvärmning.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Oj, stor fråga, men alla vi i Härjedalen behöver tänka på hur vi ska agera för att ha vintermiljön kvar. För alla är vi ju mer eller mindre beroende av vinterturismen. I nordvästra Härjedalen är skidåkningen stor och här kring Sveg är skoteråkningen desto större. Transporter är en annan sak, att kunna handla närproducerat minskar energiförbrukningen. Jag tänker också på jordens resurser och på den galna shoppingen. Det köps alldeles för mycket nya saker som man kan fråga sig om vi verkligen behöver. En gång i tiden gick det tåg ända till Hede och det skulle man ju önska att det gick att ta tåg upp genom Härjedalen.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Det är sällan jag köper nytt. Numera shoppar jag nästan inte alls och det hör samman med att jag tycker att det blivit så tråkigt. Dessvärre har vi släkt i Kanada så vi gör en flygresa ungefär vartannat år men det försöker vi kompensera genom att i övrigt agera så hållbart som möjligt. Det skulle vara kul att odla lite mer här hemma men där har jag inte kommit igång ännu. I somras hade jag lite tomater. Kanske får jag till det nästa sommar.

“Det är bra med nätverket, det är inbjudande men utan att lägga press och döma.”

Maja Palm, Ljusnedal, jobbar på Jonssons bageri i Funäsdalen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det är en kombination av att göra det för sin egen skull, att som hitflyttad träffa andra som bor här och med intresse för hållbarhet. Det är en stor fråga för mig så det är kul att det finns ett nätverk där vi kan göra saker tillsammans.

Vad brinner du särskilt för?
Egentligen allt för nästan allt berör hållbarhet oavsett om det är vardagslivet, arbetslivet eller ens fritidsintressen. Vi har olika förutsättningar för hur mycket man kan eller är villig att förändra i sitt liv. Alla kan göra någonting utifrån sin egen kunskap och förmåga och det ger det en mer positiv känsla och inte pekpinnar. Det är bra med nätverket, det är inbjudande men utan att lägga press och döma.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Dels att vi får fler medvetna till nätverket. Om fler är med så kan vi inspirera, sprida kunskap i form av workshops, föredrag, evenemang och liknande. I längden tror jag att den typen av olika aktiviteter ger störst förändringar då vi blir fler som strävar efter en mer hållbar vardag. För mig är det en långsiktig bild att fler engagerar sig och då blir dialogen kring hållbarhet mer naturlig. En fråga som berör alla är vilken mat vi konsumerar. Reko-ring är ju ett fantastiskt bra exempel. Det känns bra ur ett landsbygdsperspektiv att stötta lokala producenter och dessutom handla lokalt och ekologiskt odlad mat. 

Fritidsverksamheterna i Härjedalen är ganska prylintensiva och drömmen vore mer cirkulär konsumtion där vi lånar och hyr av varandra samt lagar trasiga plagg. Det finns helt säkert någon sykunnig i alla byar!

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Om jag behöver köpa något nytt så är det viktigt för mig att förstå hur och av vad det är tillverkat. Oftast söker jag mig till andrahandsmarknaden och har försökt att bygg upp mitt eget hem på det sättet. Prylarna bli inte lika heliga eftersom de inte har kostat så mycket. Tröttnar jag på soffbordet från Återbruket så kan jag lämna tillbaks det och kanske hitta ett “nytt.” Så numera känns det konstigt att köpa nytillverkade saker. Det tar ett tag att göra tankeomställningen men nu känns det bara självklart att i första hand spana efter prylar på andrahandsmarknaden.

Många i min krets valde vegetarisk kost och efter lite insikt i djurindustrin och även modeindustrin slutade jag nästan helt att äta kött som inte är vilt samt tänker en extra gång innan jag köper en bomullströja. I båda delar finns stora etiska aspekter som också gör det enklare att minska sin konsumtion. Det är bra tips, att skaffa sig en egen uppfattning om exempelvis köttindustrin och ta ställning därefter. Det finns galet mycket bra dokumentärer och lättillgänglig kunskap överallt om man är öppen för det!

“Om vi kan producera mer mat här i Härjedalen så minskar transporterna”

Karin Kers, Sveg, lärare i samhällskunskap på gymnasiet

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Det är perfekt att det finns ett nätverk kring hållbarhet för det är livsavgörande frågor. I ett nätverk kan man få inspiration, samarbeta, knyta kontakter, starta projekt eller hoppa på befintliga projekt.

Vad brinner du särskilt för?
Det är angeläget att vi inser att det krävs stora förändringar av hur vi lever här på jorden, vi kan inte hålla på och smådutta. Vi kan inte heller förlita oss på grön teknik som kanske inte är så grön. Vi behöver helt enkelt konsumera mindre och satsa på kvalitet. 

Tillståndet för vår planet är oroväckande och många av jordens basfunktioner har nått röda nivåer som tillgången på sötvatten, artdöd och jordanvändning. Mycket är påverkat och det handlar om överkonsumtion. Jag tror att om vi konsumerade mindre, behöver vi också arbeta mindre och det kan ju faktiskt leda till att vi mår bättre. 

Häromveckan hade vi en gästforskare som pratade med eleverna och bland annat om förändringarna de behövt göra i samband med pandemin. Eleverna tyckte inte att de hade behövt ge upp något viktigt i sina liv under pandemin utan det handlade om saker de bara behövde göra kollektivt.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Drömscenariot vore att Härjedalen blir mer självförsörjande vad gäller mat och framför allt odla mer i den mån det går. Det finns kanske industrier som har överskott av värme som kanske går att använda till växthus. Om vi kan producera mer mat här i Härjedalen så minskar transporterna. En annan dröm är bättre kollektivtrafik så att bilanvändandet kan minska.

För att kunna ställa om krävs beslut på flera nivåer. Som vi lever nu är det varken hållbart eller rättvist och vi drar undan mattan för vår fortlevnad. Det finns stora risker att vi når flera så kallade tipping points samtidigt och att effekterna bli mer negativa än vi kan föreställa oss.

Lokalt så behöver vi exempelvis se till att älgar och renar mår bra och det gör de om vi låter mer skog stå kvar. Den lagrar också koldioxid.

Hur agerar du hållbart på det personliga planet?
Vi försöker äta närproducerat och viltkött. Det blir också ganska mycket vegetariskt. Att återvinna och sopsortera känns som en självklarhet. Att inte köpa saker, kläder och möbler i onödan. Ibland kan du hitta en begagnad och bättre kvalitetsmöbel till ett lägre pris än en motsvarande ny. Så där finns mycket spännande. Jag försöker också att förflytta mig så mycket det går till fots, då får jag också röra på mig. Om det går att åka kollektivt är det förstås bra. I mitt jobb försöker jag få upp elevernas ögon för de utmaningar vi står inför så att de kan börja tänka kring dem och bilda sig sin uppfattning. 

“Djur och natur fungerar bättre när vi människor inte lägger oss i”

Erika Enckell, bonde med fjällkor i Medskogen

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Varför skulle jag inte vara med, hållbarhet är viktigt.

Vad inom hållbarhet brinner du särskilt för?
Jag försöker utveckla mitt jordbruk och har gått en utbildning på Bäckedals folkhögskola i Sveg som heter Regenerativt lantbruk och holistic management. Grundidén är att inte bara vara hållbar utan att vara regenerativ, det vill säga att försöka förbättra och återställa ekosystemen. Detta genom att låta samspelet mellan djur och växtlighet sköta sig själv så mycket som möjligt. Djur och natur fungerar bättre när vi människor inte lägger oss i. Så tanken är att härma naturen så mycket det går. Det innebär att korna betar och håller landskapet öppet och skjutsar på växtligheten. Jag tänker också låta bli att plöja så att marken kan ta upp kol och binda vatten bättre i och med livet under marken och rotsystemen. Tanken är att låta djuren göra mesta jobbet så de betar på olika ställen lagom länge och gödslar så att jag inte behöver göra det. 

En utmaning är härjedalsklimatet så betessäsongen är kort. Korna går ändå ute så här års men nu pytsar jag ut balar i olika hagar och flyttar korna allteftersom just för att de ska gödsla jämt. 

Nästa steg är att låta korna beta lagom mycket så att den växtlighet som finns kvar när de betat får en skjuts och växer. Utmaningen där ligger i att jag har dem på utmarksbete på sommaren, det vill säga de är i skogen och på fjället, och det i sig innebär ännu kortare betesperiod på den mark jag slår för vinterfoder. Men det gäller att låta korna gå på så mycket mark som möjligt för de gör ett viktigt naturvårdande jobb när de trampar ner växter och frön tillbaka i marken samt gödslar. 

Blir det lika mycket mjölk på det här sättet?
Nej det blir det inte, men det blir bättre och mera näringsrik mjölk. Just nu är de dikor och naturvårdare och eftersom det för omständligt att mjölka så det blir lite köttproduktion istället. Köttet blir väldigt fint och det är många beredda att betala extra för.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Jag tyckte förslaget om ett Hållbarhetsutskott var bra. Finns ett utskott så känns det som att hållbarhetsfrågorna hanteras mer konkret. Det blir möjligt att utvärdera om det verkligen händer något om det finns ett utskott. Annars är Härjedalen bra på att använda lokalt och hållbart producerad mat. Jordbruken i Härjedalen är bra på att bedriva hållbara jordbruk, det är sedan länge.

Hur agerar du hållbart på det privata planet?
Oavsett vad vi köper, om det är mat eller ett klädesplagg, så är det bra att kolla vad det innehåller och hur det är producerat. Sedan ska man nog vara lite kritisk till olika så kallade miljöstämplar och ord som används för att få saker stöpta bättre än vad de är. Kolla upp lite vad de verkligen står för. 

Jag konsumerar inte i onödan och försöker göra motiverade inköp. Jag slösar inte på mat utan har mat som kanske är dyrare men som jag ser ett större värde i och kastar inte bort.

“Jag väljer inte bort något, jag gör det bara på ett annat sätt”

Tom-Oliver Hedvall, skidåkare från Funäsdalen bosatt i Åre

Hur kom det sig att du gick med i Nätverket för ett Hållbart Härjedalen?
Jag är från Funäsdalen och är väldigt engagerad i klimat- och miljöfrågor. Det är inget enskilt område utan jag brinner för hela problematiken ur ett lokalt perspektiv där det är viktigt för mig att det finns vinter, snö och glaciärer. Jag tänker att vi måste agera lokalt för att påverka globalt.

Hur skulle ett hållbart Härjedalen se ut?
Härjedalen präglas av turism och jag tänker att genom att vara en förebild så kan jag inspirera. Härjedalen måste kunna vara ett gott exempel och i sin tur inspirera andra. Och det är ett måste för vi lever ju främst av vintern och försvinner det är det förödande. Alla påverkas av klimatförändringarna. Jag tror att när man är ute i vildmarken så får man en starkare koppling till naturen och man blir mer engagerad att ta hand om det vi har. Så att få komma hit sommar som vinter och bli inspirerad till att leva mer hållbart vore det bästa.

Du säger att du vill vara en förebild, på vilket sätt är du det?
Jag tror mer på att inspirera än att använda piska. Jag som skidåkare syns ganska mycket medialt och kan påverka genom mina kanaler hur jag lever. Jag har helt slutat flyga och har istället valt andra mer hållbara sätt att transportera mig på. Detta har lett till en massa häftiga upplevelser och bidragit till roligare och mer intressanta jobb för min del. Och jag hoppas att det kan smitta av sig till andra och på så vis öka viljan till omställning.

Jag tycker också att vi måste bort från den jäktande livsstilen, statusen att flyga kors och tvärs och istället sakta ner och göra färre resor, som man lägger längre tid på, men hinner uppleva saker på riktigt. Resan i sig är intressant och givande. Vi kan också spendera mer tid med familj och vänner istället för dyra statusprylar.

Vilken förändring ser du skulle behöva ske lokalt?
Resan till och från Härjedalen är den största belastningen. Sedan måste bilen fortsätta användas hela vistelsen eftersom skidbussen går så glest. Det skulle vi behöva ändra på och det är också en lösning som ger effekt. På sikt kanske vi får elshuttlebussar som går genom dalgångarna var tjugonde minut. Det vore fantastiskt. Det är också knepigt att ta sig från busstationen på de olika destinationerna till sitt boende om man valt att åka buss. Om det fanns taxi så skulle kanske fler se möjligheten att lämna bilen hemma och åka buss.
Sedan behöver det bli smidigare att resa regionalt. Att ta sig från Funäsdalen till Åre med kollektivtrafik är en utmaning.

En annan sak som  jag tänkt på är snötillverkningen på försäsongen. Den drar massor av energi för att vi ska kunna öppna i november och sedan stänger vi för säsongen i andra halvan av april när det oftast finns massor av snö kvar. Den ekvationen förstår jag inte. 

Det finns kort sagt många frågor att ta tag i och då är det bra att det finns grupperingar och nätverk att vara med i så att vi tillsammans blir en starkare röst. Med nätverk kan vi få saker att hända.